Vikingar

År 793 blev munkarna i Lindisfarne på Englands västkust attackerade av vikingar. Detta brukar ses som början på vikingatiden – och början på berättelsen om vikingarna som brutala angripare. På sina resor behövde de goda sjömanskunskaper och förmåga att navigera med hjälp av stjärnorna och kompasser. De var också tvungna att behärska konsten att bygga skepp som kunde bära stora besättningar och last över öppet hav under många dagar. På vägen hem tog de med sig guld och varor, men också kunskap och inspiration från resten av världen. Människor, som slavar, munkar och präster, fördes också till landet, och de var bokstavligen levande bärare av kunskap.

Trots sitt rykte som plundrare var vikingarna också skickliga handelsmän. De förde med sig siden från Persien och mynt från Mellanöstern. Vikingarnas handelsvägar sträckte sig hela vägen till Bagdad via ryska floder och Kaspiska havet, över öppet hav till Island och genom Gibraltarsundet till Medelhavet och Italien. De slog sig ner på flera platser och härskade över Shetland, Orkneyöarna, Färöarna, Irland, Island och Grönland. Den norra delen av Frankrike, Normandie, har fått sitt namn efter nordborna och vikingarna.

Hemma väntade husmodern. Med sitt bälte fullt av nycklar till gårdens många hus och rum var hon den som ledde verksamheten på land. För att kunna ge sig ut i världen behövde männen segel till sina båtar, och där hjälpte kvinnorna till. De stora vikingaskeppen hade segel på 100 kvadratmeter. För det krävdes 200 kilo ull från omkring 2 000 får – och det innebar mycket arbete. Vikingakvinnorna var friare än kvinnor på andra håll i Europa. De ägde sin hemgift hela livet och hade rätt att ärva och skilja sig. Ett av de viktigaste fynden från vikingatiden i Norge är upptäckten av det 22 meter långa Osebergsskeppet. Det låg i en gravhög där två kvinnor hade begravts.

Nordisk mytologi och kristen tro

Vikingarna trodde på sina nordiska gudar. Efter döden kunde du hamna på olika platser. Om du dog i strid kom du till Valhalla, en plats för evig fest och krig.

Oden var den främste guden. Han finns fortfarande kvar i det nordiska namnet på veckans mittdag, "onsdag", och på fornengelska hette han Woden, vilket har blivit Wednesday. På tyska kallades dagen länge "Wodanstag", vilket nu har blivit "Mittwoch". En kanske lika välkänd vikingagud är Tor med sin hammare, som skapar åska och blixtar över himlen. Honom hittar vi i det nordiska "torsdag": "Thursday" på engelska och "Donnerstag" på tyska.

Under sina resor – och räder – i Europa kom vikingarna i kontakt med den kristna tron. Kung Olav Haraldsson reste runt i Europa i många år, ända till Palestina och södra Italien. Han döptes år 1013 i Rouen i Normandie, Frankrike. Väl tillbaka i Norge tog han makten och kristnade landet. Han stupade i slaget vid Stiklestad år 1030. Detta brukar ses som slutet på vikingatiden.

Olav blev Sankt Olav. Hans kropp grävdes upp året efter hans död, och hans kvarlevor begravdes vid högaltaret i S:t Clemens kyrka i Nidaros. Dyrkan av Sankt Olav spreds över hela Nordeuropa, och S:t Olavs-kyrkor byggdes i hela Norden och runt om i Europa i städer som Novgorod, London och York.

Nidaros blev också en vallfartsort. I Trondheim påbörjades byggandet av Nidarosdomen över Sankt Olavs grav. Kyrkan är en av de största gotiska katedralerna i Nordeuropa.

Vikingsamhället byggde också på starka gemenskaper, där både män och kvinnor spelade viktiga roller i vardagslivet. Genom våra noggrant utvalda upplevelser och utflykter kan du kliva in i vikingarnas värld, utforska deras anmärkningsvärda arv och upptäcka de berättelser som fortfarande formar Norges kulturella identitet idag.